Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
niässkjorta och följd av klockarns Michal med
vigvatten och vigvattenskvast.
Hanka gick ner på vägen för att taga emot
honom.
Han hade brått, rusade in i stugan, läste bönen,
bestänkte gudsgåvorna och kastade så en blick .på
Borynas blåa, skäggiga ansikte.
— Ingen förändring, eller hur?
— Nej, såret är så gott som läkt, men hart bliT
inte bättre ändå.
Han tog en pris och for med ögonen över allt
folket, som trängdes på tröskeln och i förstugan.
— Var är den där pojken, som sålde storken
åt mig?
Jozia knuffade fram den förlägne Witek ur
spiselvrån.
— Här har du en slant, han är verkligen bra,
jagar hönsen ur trädgården galant... Vilka
ämnar sig in till sina män i morgon?
— Halva byn tänker fara.
— Det är bra, men tyst och fridsamt skall
det gå till, och till uppståndelsemässan kommer
ni punktligt, den börjar tio, hör ni det: tio.
Och sover ni i kyrkan, låter jag Jambrozy leda
ut er, tillfogade han hotande och avlägsnade
sig långsamt.
Hela skaran följde efter honom bort till
mjöl-narns.
Men Witek visade Jozia kopparslanten han hade
fått och viskade ilsket:
— Min stork skall inte länge komma att schasa
prästens höns, ånej!
De sprungo åt var sitt håll, ty Hanka kom nu
tillbaka.
Sakta sänkte sig skymningen över världen och
svepte apelgårdar, hus och fält i ett blåaktigt
töcken; här och där lyste de vita väggarna på
små hukande stugor, och ljussken dallrade genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
