Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Natten var ljum och stilla och fuktmättad av
dagg, från fälten kommo lena fläktar bärande med
sig jordens och sankmarkernas dävna friskhet,
och över vägarna svävade popplarnas och
björkarnas honungsdofter. Det myllrade av folk i
skuggorna från byn, endast då och då skymtade
ett huvud mot oskuggad luft, överallt ljödo steg
och röster, hundarna skällde ilsket vid
uppfartsvägarna, och i stugfönstren började det glimta
ljus.
Efter att i förbifarten ha tittat in i stall och
lagård gick Hanka in i stugan. Där hade de
redan lagt sig.
Inte med ett ord skall jag påminna honom
om vad som varit, när han kommer tillbaka,
beslöt hon, under det hon klädde av sig. Men
om han återigen ger sig i lag med henne? tänkte
hon, då hon i detsamma hörde Jagna gå in till sig.
Hon lade sig och låg en stund och lyddes. Det
var tyst i byn, men bortifrån landsvägen hördes
det bortdöende bullret av vagnshjul och röster som
förtonade i fjärran.
— Då funnes ingen Gud och ingen rättvisa i
världen! mumlade hon vilt, men hon orkade inte
grubbla längre, sömnen övermannade henne med
ens.
Nästa morgon vaknade Lipce sent.
Dagen stod där redan som ett uppslaget öga,
ännu sömndrucket men klart och seende, och byn
sov i som en stock.
Ingen hade brått att komma ur sängen, fast
det var själva Herrens uppståndelses dag som
gått in. Solen skred upp i öster, spelade i vatten
och dagg och gled upp på den höga, bleka
himlen som om ville den sjunga all världen ett
halleluja av värme och ljus.
Stor och strålande sken den ner genom jorde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
