Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Gamle Bylica satte sig på förstubron att leka med
hunden och vädrade alltemellanåt, om de hade
börjat skära korven.
Enligt övlig sed tändes inte eld i spisen, utan
man nöjde sig med kallmat. Hanka kom just
ut från faderns stugända med den vigda
påskfödan och portionerade i lika delar ut den på
tallrikar, så att var och en fick sitt stycke korv,
skinka, ost, bröd, ägg och sockerkaka.
Först då hon själv fått helgdagsdräkten på,
kallade hon alla till maten och gick till och med
och hämtade Jagna. Denna kom genast iförd sin
bästa stass och vacker som en dag, de blåa ögonen
lyste som stjärnor under det lingula, slätkammade
håret. Men också alla de andra voro
helgdags-klädda, och det var inte bara hon som var grann.
Witek, visserligen barfota förstås, ståtade i en ny
jacka med blanka knappar, som han hade tiggt sig
till av Pietrek, och denne uppträdde i en kostym ny
för dagen: mörkblå långrock och grön- och
gulrandiga byxor, hade rakat sig och tvärklippt
håret över pannan och knutit ihop skjortlinningen
med ett rött band. Man häpnade över
förvandlingen, då han trädde in, och Jozia slog ihop
händerna:
— Är det Pietrek, vad? Din egen mor skulle
inte känna igen dig!
— Han har krupit ur vardagsskinnet och visar
vad han är för en grann karl, anmärkte Bylica.
Pietrek bara smålog och sneglade på Jagna,
förväntansfullt tomsväljande, för efter att ha gjort
korstecknet trakterade nu Hanka med en sup över
lag. Sedan bjöd hon dem att sätta sig, och alla
togo plats på bänken; till och med Witek1 satte
sig, fast förläget, på yttersta ändan.
De åto långsamt och läto den vigda maten sig
väl smaka efter alla dessa veckors fasta. Det
kändes att det var duktigt med vitlök i korvarna,
10. — R e y m ont, Bönderna. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
