Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
en bön, blickande ut i natten upp mot himlens
oändliga fjärran, som dallrade av stjärnglitter;
längre ner mot jorden skar månskäran ett snitt
genom mörkret.
I stugorna slocknade ljusen det ena efter det
andra likt ögon som sluta sig i sömn; en stumhet
genomdallrad av de små vårlövens sakta sus
och det avlägsna, dova porlet av en liten bäck
bredde sig runtom. Bara hos mjölnams lyste
det ännu ur alla fönster.
I Borynas stuga var det tyst, alla hade gått
till sängs och släckt. Endast kring grytorna på
spisen glödde några kol, och en syrsa gnisslade
borta i en vrå. Men Roch satt alltjämt ute på
gården och väntade på Hanka. Först omkring
midnatt dundrade hovslag på bron vid kvarnen,
och strax därpå rullade vagnen upp på gården.
Hanka var så underligt allvarsam och tyst
att först då hon slutat äta och drängen gått till
stallet, dristade han fråga:
— Har ni träffat er man?
— Hela eftermiddan har jag suttit hos honom.
Han är kry och håller modet uppe... bad mig
hälsa er... De andra karlarna träffade jag också,
de lär skall slippa lösa, men ingen vet när...
Hos honom som skall försvara Antek inför rätten
var jag också. .
Hon nämnde ingenting om vad som tyngde på
hennes hjärta likt en sten, bara berättade
allahanda som inte rörde Antek. Men plötsligt brast
hon i gråt, och då hon satte händerna för
ansiktet, sipprade tårarna fram mellan fingrarna.
— Jag kommer igen i morgon bitti. Vila ut
nu, så att ni inte tar någon skada. Ni hai* mödat
er över krafterna.
— Jag vånnar jag dog och slapp ifrån allt
elände! bröt hon ut.
Han rankade på huvudet och gick utan ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
