Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
— Strax efter kyrkdags.
Jagustinka stack in huvudet genom fönstret
och frågade:
— Var är hundarna, Witek? Jag har burit ut
mat och ropar på dem, men ingen kommer.
— Nej det är sant, de kom inte in i lagåm i
morse heller. Lapa! Burek! Kom hit! ropade
han och sprang ut, men de syntes inte till.
— De har väl sprungit ut i byn, för Klembs
hynda löper, förklarade han. Ingen brydde sig
om att undra över vart hundarna tagit vägen,
det hände ju ofta att de försvunno. Mien en
stund efteråt tyckte Jozia sig höra liksom ett
dovt gnällande någonstans på bakgården, och då
hon ingenting kunde upptäcka där, sprang hon
ner i apelgården i tanke att Witek hade något
okynne för sig med någon främmande hund.
Hon blev förvånad över att inte finna någon där;
apelgården låg öde, och gnället hade tystnat.
Men på återvägen stötte hon på Burek, han låg
vid husgaveln med spräckt skalle — död.
Hon började skrika så att alla kommo
springande.
— Burek är ihjälslagen! Det är säkert tjuvar!
Det gick en rysning igenom dem alla.
— I Faderns och Sonens namn! Ja, det syns
minsann! skrek Jagustinka, då hön i detsamma
blev varse en hög uppkastad jord och ett stort
hål under stenfoten på stugan.
— De har grävt sig in i fars kammare!
— Ett hål så att en häst skulle komma igenom!
— Och fullt med säd i hålet!
— Jesses, kanske de är kvar därinne ännu!
skrek Jozia.
De störtade in till Boryna. Jagna var inte
inne, endast gubben låg där med ansiktet utåt
rummet. I den annars skumma kammarn var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
