Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Med annandan här komma vi,
om Herren Jesus sjunga vi,
om Frälsarn och vår Fru.
Mor i gård, vad ger du nu?
En lång stund gingo de på och sjöngo, allt
oförskräcktare och allt gällare, och till sist kom
hans vördighet ut och gav dem en tiogroschen var,
uttryckte sin beundran över tuppen och avskedade
dem nådigt.
Witek svettades av ängslan för att hans
vördighet skulle säga något om storken, men han
kände visst inte igen honom i högen, och
inkommen skickade han på köpet ut pigan med en
hel sockerkaka till dem. De stämde upp än en
visa till tack och tågade sedan till klockarn.
Och från stuga till stuga drogo de, följda av en
hel svärm skränande barnungar, som trängdes
omkring dem, så att de måste värja tuppen, ty
alla ville peta på hans fjädrar och få honom
att flaxa. \ \
Witek anförde och såg till att allt gick som
det skulle. Han gav med foten tecknet att börja
och angav med stråken, när tonen skulle vara
fin och när den skulle vara grov; till honom’
lämnades också föräringarna. över hela byn skallade
sången och fiolmusiken, och folket förundrade
sig över de där pojkbytingarna som skötte sig
så duktigt.
Det led redan mot kvällen, solen sänkte sig
rödskimrande över skogen, och på det blåa
himlavalvet hade små vita molntappar brett ut sig likt
en oräknelig gåsflock. En lätt vind drog fram
uppe i höjden öch riste popplarnas rostbruna
toppar. I byn blev det allt livligare och stimmigare;
de äldre sutto och språkade utanför stugorna,
flickorna sprungo och tokades nere vid dammen
eller gingo och gnolade med armen om varandras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
