- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
195

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

195

— Nej visst, Kozlow är inte hemma, så han kan
stjäla.

— Och med Agata hade hon ingen tur; i stället
för att dö blev ju käringen bra igen och flyttade
ifrån henne. Nu går hon och klagar i byn, att
Kozlowa vareviga dag lät henne höra att hon
sölade med att dö bara för att göra henne förtret.

— Hon vänder nog tillbaks till Klembs igen;
vart skall hon ta vägen?

— Nej, det gör hon inte, hon har fått agg mot
släktingarna. Klembowa var inte alls glad att
släppa henne ifrån sig, för gumman har sängkläder
och säkert inte så litet med slantar, men hon ville
inte stanna. Hon har flyttat sin klädkista till
uppsyningsmans och går och ser sig om vilka hon
skall kunna få dö hos i frid.

— Hon dör nog inte än, och nu behöver de
henne i vilken stuga som helst till att vakta
getterna eller se till koma om inte annat. Men vart
har Jagna tagit vägen nu igen?

— Hon sitter nog och rynkar krås åt klockarns
mamsell.

— Ja, där har hon hållit till hela helgen,
klagade Jozia.

— Jag skall minsann säga henne ett
sanningsord, så hon skall minnas det. Ge mig barnet!

Hanka tog barnet till sig, och så snart
middagen dukats undan, körde hon alla ut i arbete.
Hon blev ensam i stugan och låg och lyddes till
barnen, som lekte utanför under Bylicas uppsikt.
På andra sidan låg Boryna allena som vanligt,
stirrade på den dallrande solstrimman, som föll
in genom fönstret, trevade efter den med
fingrarna och jollrade för sig själv likt ett barn som
är lämnat ensam.

I byn var det också alldeles tomt på folk, ty det
hade blivit ett riktigt önskeväder, och varenda
arbetsför människa hade givit sig ut på åkern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free