- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
200

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

Hanka låg till sängs ännu, men styrde och
ställde ändå med allt och det så klokt och så
myndigt att till och med Jagna måste till att
göra nytta. Allt kom hon ihåg och tänkte på:
krittren, den sjuke, var det skulle plöjas och sås,
barnen, för Bylica hade inte kommit igen efter
kristningen, han hade visst blivit sjuk. Hela
dagarna låg hon ensam, husfolket såg hon bara
middag och kväll; engång om dagen tittade
Dominikowa in till henne, men ingen av de andra
grannkvinnorna visade sig, inte ens Magda, och
Roch var som slukad av jorden, han hade aldrig
kommit tillbaka sedan han den där gången rest
bort i sällskap med hans vördighet. Hon fann det
förstås odrägligt att behöva ligga, och för att
fortare bli frisk och få krafterna tillbaka kostade
hon på sig både ägg och kött och lät till och med
slakta en höna, visserligen inte en värphöna men
värd sina två gulden i alla fall.

Också kryade hon till sig så kvickt att redan
söndagen efter påsk steg hon upp, besluten att
låta sig kyrktagas. Grannhustrurna avrådde
henne, men hon var envis, och strax efter mässan
gav hon sig av i sällskap med Ploszkowa.

Hon vacklade ännu på benen och måste
alltemellanåt stödja sig på ledsagerskan.

— Jag blir alldeles yr i huvudet, så luktar
det vår.

— Om en dag eller två har ni blivit van.

— Bara en vecka, men det har förändrat sig ute
som om det vore en månad!

— Våren rider snabb häst, den hinner ingen
ifatt.

— Ä, så grönt, Jesus, så grönt!

Ja, apelgårdarna hängde verkligen som gröna
moln över jorden, endast tak och vita skorstenar
stucko fram ur dem. Fåglarna kvittrade som
tosingar i buskarna, utifrån fälten kom det ljumma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free