Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
— Pojkar som föredrar stadsslamporna dem är
ingen angelägen om.
— Det är visst längesen ni var i Lipce, far?
frågade någon.
— Ja, längesen, i höstas. Jag har suttit över
vintern hos barmhärtiga människor, på herrgårn
har jag varit.
— På Wola? Hos vår godsherre?
— Ja just. Jag är god vän där både med
herrskapet och med herrgårdshundarna, de känner
mig och gör mig inget ont. En varm ungsvrå
fick jag och mat så mycket jag orkade äta, och
jag snodde rep och prisade Gud. En fick riktigt
äta upp sig, och hunden la på hullet han ock.
Jo jo, godsherrn är klok han, han håller sig väl
med tiggarna, vet att han får tiggarpåsen och
lössen för inte — magen riste av skratt,
ögonlocken klippte.
— Men när så Herren Jesus skickade våren,
pratade han på, så blev jag led på
herrskaps-rummen och goddagarna och började längta efter
bondstugorna och stora vida världen... Hejsan,
så tätt och så ljumt regnet kommer, och så
gröngräset luktar!... Vart tar ni vägen? Flickor!
Han hörde att de satte i väg och lämnade
honom ensam framför kvarnen.
— Flickor!
Men ingen svarade. De hade blivit varse de gifta
kvinnorna, som längs dammen vandrade i väg mot
fogdens stuga, och de skyndade efter dem.
Halva byn samlade sig där för att få veta
ordentligt besked. Fogden tycktes nyss ha stigit
upp, han satt på tröskeln i bara byxorna, lindade
fotlindor om fötterna och skrek till hustrun att
hon skulle ge honom stövlarna. Andfådda och
nerstänkta av smuts kommo kvinnfolken rusande,
somliga varken tvättade eller kammade, alla utom
sig av otålighet. Han lät dem tala ut, drog på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
