Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
ett skri, men på samma gång greps hon av
ångest, några ännu dunkla farhågor rörde sig
inom henne.
Hon gick allt långsammare, med allt tyngre
steg, och höll sig utefter gärdsgården, ty hela
vägen var full av kvinnfolk. De kommo larmande
och skrattande och strålande av glädje, och utan
att fästa sig vid hällregnet flockade de sig
utanför stugorna eller nere vid dammen och snattrade
utan hejd.
Jagustinka kom ifatt henne.
— Ni vef et förstås. Ja, det var en nyhet! Vi har
väntat på den varenda dag, men när den kom så
var det som om jag fått ett klubbslag i huvet.
Kommer ni från fogden?
— Ja och han läste till och med opp ett
papper på’t.
— Stod det skrivet, då är det förstås säkert.
Lovad vare Herren, de kommer tillbaka de
stackarna! viskade hon innerligt och slog ut armarna.
Tårarna tillrade från hennes blacka ögon. Hanka
blev rent häpen.
— Jag trodde ni skulle svära, jag, och så lipar
ni i stället.
— Svära —i en sån stund? Så ni säger! Tungan
är vass på en ibland för att en har det svårt ocli
dant, men i hjärtat är en inte sån, och om en
vill eller inte så måste en både sörja och glädja
sig med andra. Det går inte att leva för sig
själv, neej.
De gingo förbi smedjan, hammarna dunkade,
elden flammade röd på härden, och smeden stod
utanför och slog ett järnband kring ett hjul.
Då han varseblev Hanka, rätade han på sig och
spände ögonen i hennes upphettade ansikte.
— Såå?... Den stora dan är kommen för
Lipce..: en del lär ju komma hem nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
