Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
någon gren eller slingra sig om någon kraftig
stam för att kunna växa och blomma och leva,
men som om den mister stödet och överlämnas
åt sig själv så lätt råkar i farligheter och> fördärv.
Det hade börjat bli duktigt varmt, och
daglöner-skorna slängde dukar och förkläden av huvudena,
fingo alltmer att språka om, sträckte på sig allt
oftare och suckade allt längtansfullare efter
middagstiden.
— Kozlowa, ni är längst — titta efter om
karlarna inte syns på poppelvägen!
— Det varken hörs eller syns något, sade
Kozlowa, sträckande sig på tåspetsarna.
— Inte kan de komma så snart ... De är säkert
inte här före kvällen. Så lång väg!
— Och fem krogar på vägen! hånade
Jagustinka på sitt vanliga vis.
— De fattiga stackarna, de låter nog krogarna
vara!
— Tänk vad de har fått utstå all den här tiden!
— Utstå? De har fått ligga och dra sig i
värmen och proppa sig fulla med mat, det har de.
— à, den maten den har de nog inte blivit
feta på.
— Får en också leva på bara potatisen, så är
ändå friheten bäst, sade Grzelas käring.
— Jo tack så mycke för den fattiges frihet!
Den består i att en får svälta ihjäl när en behagar
och slipper böta och bli inburad för’et, hånade
Jagustinka.
— Ja, det är sant gunås, men se friheten är
ändå friheten.
— Och se fläsk är ändå fläsk och inte fisk,
härmade henne Jagustinka, så allasammans
började gapskratta.
Filipka försökte ge svar på tal, men hur skulle
hon ha kunnat reda sig mot en sådan där?
Jagustinka gav henne huden full, varefter hon började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
