- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
247

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

247

det är lite sankt där, men folk säger att det blir
en torr sommar, så det går kanske.

— Bara det inte går som med min förra året:
det kom inte opp så mycket så det lönte att
bocka sig.

— Men rapphönsen gick till dess bättre; det
blev gott om dem där, skämtade mjölnarn.

— Ja, ja, husbond fick äta rapphöns, men
gråliarna fick stå och gnaga på tomma krubban.

— Går det till för mig, så skall jag skänka
ers vördighet ett lass.

— Gud löne, för fjolårsklövern är heller
ingenting att skryta med, blir det torka, så fördärvas
den alldeles, suckade han och började sjunga
igen.

I detsamma voro de framme vid första
gräns-kullen, som var så täckt av blommande
slån-buskar att den reste sig likt en vit kupa, och ett
väldigt surrande var det också hela kullen över.

De omgåvo den med en ring av fladdrande
ljuslågor, korset stacks ner ibland buskarna, de
sänkta fanorna vecklade ut sig, och människorna
knäböjde i en ring som inför ett altare, där
vårens heliga majestät uppenbarade sig bland
blom och surrande bin.

Prästen läste bönen mot hagelskador och
stänkte vigvatten åt alla fyra väderstrecken: över
träd och mark och vatten och de ödmjukt böjda
huvudena, hela denna värld bävande i växandets
stilla glädje — välsignade allt som begynte och
allt som slutat att leva.

Folket stämde upp en ny psalm och reste sig
spänstigare och gladare. Vandringen fortsatte, och
nu bar det av åt vänster, tvärsöver de sakta
stigande ängarna. Endast barnen dröjde sig kvar litet,
för efter gammal sed gåvo Gulbaspojkama och
Witek ett par andra pojkar ett duktigt kok stryk
däruppe på gränskullen, och det blev ett sådant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free