- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
250

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

likt en väldig, grågrön vattenyta, med byar i
täta dungar av blommande aplar, med vägkors och
ensliga träd. Blickarna flögo ut över den likt
fåglar och nådde på sin rundflykt inga andra
gränser än de blånande skogarna vid synranden.

— Så märkvärdigt tyst det är... det måtte
väl inte komma regn till natten, sade prästen.

— Ånej, det har ju klarnat på allvar, och lite
kyligt har det också blivit.

— På morgonen öste det ner, och nu syns inte
spår av all vätan.

— Vi har ju vår, och då torkar det upp med
detsamma, blandade sig smeden i.

De voro nu framme vid den andra kullen. Den
var stor som ett sandtag, det påstods att stupade
krigare lågo begravna under den. Överst stod ett
lågt, fallfärdigt kors smyckat med fjolårskransar
och helgonbilder med små gardiner om, på sidan
smög sig en murken gammal pil intill den och
skylde dess sår med sina friska skott. Det var
något kusligt över platsen, inte ens sparvarna ville
bygga i den ihåliga pilstammen, och fast bördiga
fält bredde sig runtomkring, var kullen nästan
naken, gula sanden lyste fram på de
sönderfläkta sidorna, endast fetknoppen slingrade sig
fläckvis som ett bräm, torra tistlar och
bolmörter från fjolåret stucko i vädret.

Här lästes en bön mot farsoter, och sedan
påskyndade man stegen och vek av än mera åt
vänster, rätt på poppelvägen, dit en smal, flitigt
befaren biväg ledde uppifrån skogen.

Nu tågade man i samlad skara, endast Agata
blev kvar vid kullen och rev oförmärkt en trasa
av korset, och på långt avstånd följande efter
processionen petade hon ner remsor av den vid
åkerrenarna för någon vidskepelses skull.

Klockarn stämde upp litanian, men bara en och
annan föll trögt in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free