Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
Nastka blev henne varse från sin tröskel, endast
en smal täppa skilde stugorna.
— Nåå? Har han läst’et för dig? ropade hon
och sprang ner.
Tereska berättade tvärsöver stättan hur det
hade avlupit för henne.
— Kanske klockarn kan läsa’t... Nog begriper
väl han skrivet?
— Ja, nog begriper han, men inte kan jag
komma till’en med tomma händer?
— Tag ett par ägg!
— Mor har burit allihop till stån, det finns bara
ankägg kvar.
— Än sen då, han ratar nog inte ankägg heller.
— Men jag är så rädd! Om jag bara visste vad
här står! Hon tog fram ur barmen ett brev från
mannen, som fogden i går hade haft med sig
hem åt henne från kansliet. Vad kan det stå här?
Nastka tog det nersolkade papperet, satte sig
på huk, bredde ut det på knäna och började åter
mödosamt försöka tyda innehållet. Tereska slog
sig ner på gärdsgården, och med hakan mot
händerna tittade hon bävande på krumelurerna.
Ett »Pris ske Krist» på första raden var det enda
Nastka kunde stava ihop.
— Det är slut att jag begriper mer! Men
Mateusz han skulle nog kunna.
— Nej nej, hon blev eldröd i ansiktet och
började viskande bönfalla:
— Säg ingenting åt honom om brevet, Nastka,
säg ingenting!
— Tryckt kan jag läsa i varenda bok, jag kan
vareviga bokstav och vet precis hur de ser ut,
men av det här kan jag inte få ihop en enda
smul; det är bara krumelurer och streck, precis
som om en nertjärad fluga hade kravlat över
papperet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
