Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
— Det blir att köpa till en hel stuga, i det här
skräpet finns inte en stock som duger.
— Så du säger!
— Foten skulle nog kunna stå bi, men nya
dörrposter finge en skaffa... och väggarna kunde
en stötta... och sätta krampor om stockarna,
stammade gubben Bylica.
— Är du en sån mästare, så bygg själv, jag
kan inte göra något av bara maskfratet, snäste
Mateusz förargat och drog rocken på sig.
I detsamma kom Weronka med barnet på armen
och började jämra:
— Vad skall vi nu ta oss till?
— Tvåtusen gulden skulle en ny gå till, suckade
Stach.
— Ja, det räckte då bara till ett rum och förstu.
— Men lite virke kunde en väl få ur vår skog...
bara lite förstås ... resten skulle jag köpa...
En finge väl tala vid myndigheterna ...
— Vad tror du de ger, när det just är process
om skogen... De har ju till och med förbjudit
en att plocka pinnar. Vänta med stugan tills
målet är avdömt, rådde Mateusz.
— Vänta det är lätt att säga det, men var skall
vi göra av oss i vinter då, säg det! bröt Weronka
ut och började bitterligen gråta.
De tystnade. Mateusz samlade ihop sina
verktyg, Stach kliade sig i huvudet, och Bylica snöt
sig i fingrarna bakom husknuten. I den tryckta
tystnaden hördes bara Weronkas snyftningar.
Plötsligt reste sig pan Jacek och sade med
hög röst:
— Gråt inte, Weronka, ni skall få timmer till
stugan.
De blevo stående där med gapande munnar,
Mateusz var den förste att hämta sig och brast
i gapskratt.
— Klok lovar och dum gläder sig! Själv har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
