Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
igenom honom. Han såg sig omkring och trädde
närmare.
— Hela veckan har jag sökt och tittat efter
dig...
— Ljug lagom! Varenda kväll står han och
hänger vid ett nytt staket, varenda kväll svansar
han för en ny, och nu skall han försöka inbillia
mig något.
— Är det så du välkomnar mig hem, Jagus?
På det sättet?...
— På vad sätt skulle jag välkomna dig annars ?
Kanske jag skulle falla dig om knäna och tacka
dig för att du har kommit ihåg mig igen?
— Jag minns nog hur du tog emot mig förra
gången...
— Det var då det, hon vände sig bort för att
dölja sitt ansikte, och han var med ett språng
framme hos henne och slog lystet armarna om
hennes liv.
Hon slet sig vredgat lös.
— Låt mig vara, annars klöser väl Tereska
ögonen ur mig.
— Jagusia! stönade han.
— Gå du till din soldatkäring och hångla med
henne... pass på innan karlen Tiennes kommer
hem. Hon slet ont och svalt sig för att hålla dig
med inat i häktet, så nu tycker jag du skall
betala henne tillbaks, rappade hon till med ett
sådant förakt i tonen att Mateusz stod där
alldeles mållös.
Blygsel grep honom, han blev röd som en
kräfta, krökte rygg och bokstavligen tog till
flykten.
Fast Jagna verkligen menat vad hon sagt och
hade gått och burit på det en hel vecka, blev
hon ändå ångerköpt; hon hade inte trott att
han skulle bli ond och gå sin väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
