Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
med ett par underligt vemodiga ögon, ännu röda
av gråt.
— Vad har du lipat för?
Hon stammade en lågmäld förklaring, alltunder
det hon såg på honom med förälskade blickar.
— Håll ögonen på stävan, du låter ju mjölken
rinna över kjolen!
Han var så hård och obarmhärtig i dag att
hon ängsligt började undra vad som kommit åt
honom. Hon blev tyst som en mus, för vad hon
än sade råkade han i ursinne och blängde åt
henne.
Han låtsades leta efter något i apelgården och
invid stugan, men sneglade förstulet på henne
och blev alltmera förundrad i sitt sinne.
Var har jag haft mina ögon? Den där magra
tanan... Bara skinn och ben. En riktig
zigenar-käring!
Ja, det enda vackra hon hade var verkligen
ögonen, kanske lika vackra som Jagnas, stora,
klara som himlen under svarta bryn. Var gång
han mötte dem vände han bort huvudet och
svor för sig själv.
Hon glosar som en kalv, när han lyfter
svansen i vädret.
Den där blicken gjorde honom otålig och ökade
hans förbittring.
Bliga du bäst du gitter, med det kniper
du inte mig.
De åto middag tillsammans, men inte ett ord
sade han till henne, och inte ens tittade åt henne
gjorde han. Men på Nastka urladdade han sig.
— Den här gröten skulle en hund rata, den är
ju vidbränd.
— A det är så lite så, nog går den i dig.
— Håll mun! Och mera flugor än späckbitar
är det i den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
