Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
pröva sina strupar och låta höra några avbrutna
toner, tills de slutligen stämde i för fullt och
läto sången svämma ut i gyllene kaskader, i
pär-lande drillar, ljuva, dallrande klagotoner. Och
bortifrån fälten svarade pan Jaceks fiol så
smältande mjukt och innerligt som om det varit de
guldbruna rågaxen som klingat mot varann, den
gyllene himlen eller den värmeångande jorden
som sjungit en majvisa.
Allt sjöng, folket och fåglarna och fiolen, och
när de tystnade för ett ögonblick, när
näktergalssången dog bort i en dallring och strängarna
liksom hämtade andan, då höjde en oräknelig
grodkör sina knarrande stämmor.
Så gick det växelvis.
Andakten drog långt ut, och smeden började
förta på, sjöng högt över de andra och ropade
alltemellanåt till de bakre leden, som blevo litet
efter på melodien:
— Raska på, gott folk!
Och engång dundrade han åt Maciej Kobus:
— Släpa inte, din drönare, du går inte bakom
oxen nu.
Till sist fick han också alla med sig, och
stämmorna höjde sig samfällt som en duvflock
och svävade upp mot den mörknande himlen.
Godnatt, doftande lilja,
godnatt!
Rena Maria,
godnatt!
Mörkret hade tätnat, ljum och stilla natt föll
över världen, och när de äntligen skildes åt var
himlen som daggstänkt av stjärnor.
Flickorna togo varandra om livet och vandrade
sjungande sina färde.
Hanka vände hemåt med barnet på armen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
