Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
— Ja, det gör ni ju jämt, skrattade hon
föraktfullt.
Han blossade upp och började ivrigt försäkra
henne att nu hade han kommit av ren vänskap,
bara för att hjälpa. Hon lyssnade, under det
hon lät ögonen irra över gården, och ett par
gånger reste hon otåligt på sig. De omjölkade
korna råmade i lagårn, gässen voro ännu inte
inmotade för natten, fölungen rände ute på gården
med Lapa efter sig, och pojkarna pratade i ladan.
Inte ett ord av vad han sade trodde hon. Men
det är bäst han får prata på, kanske slinker det ur
honom vad det är han vill, tänkte hon och satt på
spänn.
— Men vad skall man göra? sade hon bara för
att något säga.
— En utväg finns det, svarade han ännu
lågmäldare.
Hon vände sig emot honom.
— Det är att ställa borgen, då släpper de
honom innan målet är avdömt, och sen klarar han
sig, kan ge sig av till Amerikat om så skall
vara... ingen skulle ta honom där.
— Jesus Maria. Till Amerikat! Ofrivilligt höjde
hon rösten till ett skri.
.— Tyst, tyst, det är hemliga saker det här,
godsherrn har givit det rådet-. »Det är bäst han
rymmer», sa han, »minst tio år... karlen blir
ju fördärvad.» Det sa han åt mig i går.
— Rymma från byn ... från gården ... från
barnen... Jesus! — det var allt vad hon fattade.
— Ställ bara borgen ni, resten bestämmer Antek
själv.
— Men var skall jag ta pengarna?...
Herre-gud, så långtbort i världen ... lämna allt...
— Femhundra rubel fordrar de. Ni har ju fars
pengar vet jag... tag dem till borgen... sen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
