Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
också ... nog kan ni få ihop pengarna alltid ...
Det svarar jag för... jag skulle hjälpa er.
Och både länge och väl fortsatte han att övertala.
— Tänk över, ni måste bestämma er snart.
Han gick så tyst att hon inte ens märkte vart
han tog vägen i nattmörkret.
Det var redan sent, i stugan sovo alla, endast
Witek satt vid stugväggen och liksom höll vakt
över matmor. I byn hade också alla gått till vila,
inte ens hundarna skällde längre, man hörde
bara vattnets porl och näktergalssången i
apelgårdarna. Månen gick upp och gled som en
silver-skära över de mörka himlavidderna. Låga, vita
dimmor täckte ängarna, över säden stod ett ljust
töcken av blomstoft; dammen blänkte mellan
träden likt en isflata. Det rent susade för öronen
av stillhet och näktergalssång.
Hanka satt alltjämt på samma plats, som
fastvuxen.
Jesus, ge sig av från byn, från gården, från
allt! var hennes enda tanke.
Och med vart ögonblick växte hennes bävan
och fasa.
Lapa började skälla på gården, näktergalarna
tystnade, det blåste upp så att skuggorna började
dallra och ett klagande sus lopp genom träden.
— Han såg Kubas ande, viskade Witek och
gjorde ängsligt korstecknet.
— Du är dum! bannade hon och körde honom
att lägga sig.
— Ja, men han går omkring här, han tittar
in till hästarna och kastar ner havre åt dem...
det har han gjort många gånger.
Hon hörde inte på honom längre. Åter hade
tystnad brett sig över jorden, och hon satt där
som förstenad och upprepade gång på gång med
ångest och fasa:
— Ge sig ut i vida världen J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
