Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
allt jag hur han frestat oeh lockat henne. ^ Och
kanske han har givit henne något in, så att
hon inte skulle stå emot honom.
— Det var en faslig en att ta i. Äbäka dig* inte
så där, du kan tappa byxorna.
— När hon får veta hur du försvarar henne,
höjer hon nog lönen.
— Eller ger dig ett par byxor av Maciejs.
De veko sig dubbla av skratt.
— Hennes man kan inte försvara henne, och
ingen ann gör det heller... Men jag, fördöme
mig, jag gör’et, och får jag höra ett enda ont ord
till om henne, så akta er bara, då dänger jag
till... Skränhalsar, ifall det här hade hänt syster
eller hustru till någon av er, då skulle han nog
hålla käften!
— Håll käften själv du, dräng där! Det här
angår inte dig, sköt dina hästsvansar du, morrade
Stach Ploszka.
— Och akta dig så du inte får på nosen, fogade
Wachnik till.
— Och på baken med av bönderna, luskaluv,
skickade en av just som han gick.
— Bönderna är ena kältringar och godsherrarna
är ena as. Jag tjänar, men jag släpar inte i smyg
bort säd till juden, och’ jag tar ingenting ur
vist-husbodarna, jag. Vänta ni skall ni få se, skrek
han efter dem, ty litet obehagliga till mods hade
de börjat avlägsna sig och svarade inte vidare
på hans slcrän.
Det var redan kväll men ovanligt ljust, blåsigt
som det var. Solen hade för länge sen gått ner,
men över himlen låg ännu aftonrodnaden i breda
flöden, och stora moln drogo sig långsamt
samman. Det var en underlig oro i luften, blåsten
for dånande fram så högt uppe att endast de
högsta trädkronorna vajade, osynliga fåglar
skriade, jgässen kacklade på gårdarna liksom utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
