Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
hand, Borynas. I ett nu var vägen så packad
av folk att gärdsgårdarna knakade och träden
utmed vägen vaggade för trycket. Tåget välte
fram likt en flod skimrande i tusen färger, och i
dess mitt gled den röda baldakinen som en båt
på vågen, omgiven av vajande fanor och
blomster-smyckade helgonbilder.
Trängseln var förskräcklig, folket kunde knappt
draga andan, men sjöng ändå av all makt, och
det var som om allt skapat hade stämt in i
lovsången — som om de höga lindarna, de svarta
alarna, de solskimrande vattnen, de smärta
björkarna, de låga täpporna, de gröna fälten, de
oöverskådliga fjärranvidderna och stugorna och
allt som fanns hade sjungit med och sände
jublande lov upp genom den glödande rymden till
den bleka himlen och solens brinnande skiva.
Det var en sång så att löven dallrade och de
sista blommen föllo från träden.
Utanför Borynas läste prästen första evangeliet,
sedan, vilade han litet och förde så folket till
mjöl-narns altare.
Hettan hade nu blivit rent outhärdlig, dammet
satte sig i halsen, solen lyste kritvit, över den
klara himeln började det breda sig långa, vitaktiga
strimmor, och den glödheta luften dallrade likt
vatten som skall till att koka — det drog ihop
till storm.
En dryg timme hade processionen nu vandrat,
och fast folket var upplöst av värme och prästen
själv badade i svett och var röd som en kräfta,
så bar det ändå från altare till altare, och vid
vart och ett lästes evangelierna och sjöngs det.
Ibland när folket uttröttat tystnade hördes i
den plötsliga stillheten lärkornas sång över fälten,
en gök gol som besatt någonstans, svalorna
kvittrade under taken, och klockorna dånade oavbrutet
— långsamt och tungt och mäktigt bjudande.
22. — Re y mon t. Bönderna. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
