- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
347

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

347

går hela högen till tyskarna och säger dem
helt lugnt, att de inte understår sig att köpa
Skogsgårn.

— Och de är så dumma att de tvärt blir rädda
och låter bli?

— Vi skall säga dem också det, att om de inte
låter bli, så hindrar vi dem att så, hindrar dem
att bygga, låter dem inte ta ett steg utom sina
ägor. Ni får väl se om de inte blir rädda. Vi
röker ut dem som rävar ur lyan.

— Likson: om de inte skulle kunna reda sig
mot oss! Så sant Gud lever, för det hotet blir
vi burade i häkte igen! bröt Grzela ut.

— Burar de in oss, släpper de väl ut oss igen,
vi kommer väl inte att bli sittande där i evighet,
och när de släpper ut oss, så får tyskarna detl än
hetare om öronen... Dumma är de inte, och
de kommer nog att tänka väl över hur ett krig
med oss skall bekomma dem... Godsherrn
börjar nog också tala ur annan ton, när vi kör i väg
hans köpare...

Men nu höll Grzela inte ut längre, han sprang
upp och började bevekande avråda från de där
förvägna planerna. Han föreställde dem vilka
processer det där skulle leda till, vilka nya förluster,
vilket allmänt elände, kanske ett par års fängelse...
och alltihop skulle ju kunna helt fredligt göras
upp med godsherrn själv... Han besvor och
bad dem att inte dra nya olyckor över byn.
I ett par patemoster gick han på och talade.
Han blev röd i ögonen, han omfamnade och kysste
var och en särskilt och bonade och bad att de
skulle låta bli, men det var som att tala till
väggen, och till sist avbröt honom Mjateusz:

— Du predikar som om du stod i kyrkan och
läste ur bok, men här vill det annat till.

Och alla började tala på en gång, sprungo upp,
slogo nävarna i bordet och skränade förtjust:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free