Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
kört ut henne trots böner och tårar... Om
inte Hanka varit, skulle hon ha gjort sig själv
något ont... Ja, Anteks hustru var den enda
som var hygglig mot henne, hjälpte henne och
till och med försvarade henne mot de andra..,.
Och skulden var inte hennes, det var fogdens
fel alltihop, för han hade frestat henne och
för-Tett henne till synden, ja hela felet var den där
gamla bockens! Hon tänkte på sin man.
För hela livet har han bundit mig. Jag skulle ha
varit flicka, då skulle ingen fått komma mig för
när, neej... Och vad har jag haft för gott
a v’en ? Inte det allra minsta.
Hon grubblade feberaktigt, ångern flög sin
kos, och i stället steg en sådan vrede inom henne
att hon for upp och började rusa av och an i
rummet.
Ja allt ont har kommit genom honom...
och det där med Antek skulle heller inte
ha hänt... och fogden skulle inte ha
un-derstått sig... klagade hon i sitt sinne. Jag
skulle ha levat i lugn som förut, som alla andra
lever... Den lede ställde honom i min väg, och
mor frestade mig med hans myckna jord... och
nu får jag lida för*et... jag vånnar det blev
maskföda av dig! bröt hon ut och knöt
hämndgirigt händerna, och då hon i detsamma genom
gavelfönstret blev varse vagnskorgen med den
sjuke ,under träden, rusade hon dit ut, lutade sig
ner över honom och väste hatfullt:
— Om du ändå ville dö en gång, din gamla
hund!
Den sjuke stirrade på henne och mumlade
något, men hon var redan borta igen. Det
riktigt lättade det där, nu hade hon då äntligen
funnit någon att ladda ur sig på.
Smeden stod på förstubron, då hon gick förbi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
