Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
— Där borta vid Ankgropen? Det är en dryg
bit det.
— Och gräset står som en skog, inte som det
där skräpet vi skar i går.
— Var det så uselt?
— Visst, precis förtorkat.
— När daggen har torkat av kan det väl börja
vändas i dag då.
De gåvo sig genast av. Endast Mateusz, som
använt en rundlig tid på att tända en cigarrett
inne hos Jagna, kom ett stycke efter och såg
sig ändå snålt om som en katt efter mjölkfatet.
Ocks£ från de andra stugorna började en mängd
lolk ge sig ut på slåtter.
Solen hade just gått upp, stor och röd, det
började redan bli varmt och artade sig åter till
en brännhet dag.
Slåtterkarlarna gingo i rad, föregångna av
Jozia, som släpade på en lång stång. En mumlade
sin bön, en annan sträckte på sig och gnuggade
sömnen ur ögonen, en och annan kastade fram
något ord. Bakom kvarnen veko de av. över
sankmarkerna låg gles dimma, aldungarna sågo
ut som rykande bål, floden glittrade fram ur
de blå töcknen, det daggvåta gräset lutade, viporna
skriade, och den glödande luften doftade av
fuktiga blommor.
Framkommen till gränskullarna stegade Jozia
upp far sins äng, stötte ner pålen vid gränsen
och vände så hem igen.
Karlarna kastade av sig rockarna, kavlade upp
byxorna till knäna, ställde upp sig i rad, satte
lieskaften mot marken och började bryna.
— Gräset är tjockt som en fäll, en kommer att
bli svett med besked, sade Mateusz, i det han
ställde sig främst och tog ett lietag på försök.
— Högt och tätt, det här blir hö det, sade
den som stod närmast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
