Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
över huvudena, himlen välvde sig vitaktigt
töcknig, inte en vindfläkt drog, löven slokade,
fåglarna voro förstummade, skuggorna lågo tunna och
korta och gåvo rakt inget skydd mot hettan, säd,
apelgårdar och hus stodo som omsvepta av vita
lågor. Allt föreföll på väg att smälta bort i den
glödheta luften, som dallrade likt ett kok vatten
på sakta eld. Till och med floden flöt saktare,
vattnet blänkte som smält glas, så genomskinligt
att man kunde se vart grässtrå, var sten på
sandbotten, var kräfta, som krälade i de genomskinliga
skuggorna utefter stränderna. En sövande stillhet
bredde sig över markerna, bara flugorna surrade
om öronen.
Slåtterkarlarna satte sig under en dunge höga
alar vid flodstranden och började sleva i sig sin
middagsmat. Nastka hade kommit med Mateusz’,
Hanka och Jagustinka med1 daglönarnas, och de
satte sig på gräset i solen, drogo ner
huvuddukarna över ansiktet och lyssnade spänt till
samspråket.
— Jag har ändå från början sagt att tyskarna
blir tvungna att ge sig av förr eller senare, sade
Mateusz och skrapade sin kruka.
— Prästen säger detsamma, bekräftade Hanka.
— Det blir som godsherrn vill, brummade
Ko-bus och sträckte ut sig under ett träd.
— Tänk, vart de inte rädda för ert skrän och
tog till fötter med detsamma? blandade sig
Jagustinka i på sitt vanliga vis, men en av karlarna
återupptog tråden:
— Smeden sa i går att godsherrn tänker
förlika sig med oss.
— Det bara förundrar mig att Michal håller
med byn nu.
— Han vädrar väl något kap, väste käringen.
— Och mjölnarn lär också ha lagt sig ut för
byn hos godsherrn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
