- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
394

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

394

tar på honom, sade hon tätt vid hans öra och
såg med sina glädjestrålande ögon in i hans för
att söka utröna om han förstod; men inte heller
denna nyheten tycktes nå in i hans hjärna, för
han varken rörde på sig eller såg på henne.

Kanske han redan är inne i byn... tänkte
hon och sprang ut igen, och så viss var hort att
han skulle komma och så uppjagad av spänning
att hon knappt visste till sig, hon brast i skratt
vid minsta anledning, talade för sig själv och
rag-lade som en drucken. För mörkret talade hon
om sina förhoppningar, till och med krittren
anförtrodde hon sig åt vid mjölkningen; — de måste
också veta att husbond skulle komma hem.

Och hon väntade minut för minut, men vad
det led med sviktande krafter och tålamod.

Det blev sena kvällen, byn gick till vila, Jagna
kom tillbaka från modern och lade sig genast,
inom kort sov hela huset, men Hanka gick ännu
länge och vankade utanför stugan, tills hon
slutligen uppgiven av trötthet och alldeles förgråten
släckte ljuset och gick till sängs också hon.

All världen försjönk i ro. I byn slocknade det
ena ljuset efter det andra likt ögon som slutas
av sömnen.

Månen rullade upp på det höga, mörkblå
himlavalvet översållat av stjärnor och steg allt högre,
flög som en fågel på silvervita vingar genom de
öde oändligheterna, här och där låg ett dunvitt
moln hoprullat och sov.

Också nere på jorden lågo alla skapade väsen
trötta av mödor försjunkna i ljuvlig sömn,
endast en och annan fågel drillade, endast
vattnen mumlade sömndrucket, träden badande i
månljuset skälvde till ibland som drömde de
om den gångna dagen, ibland gläfste en hund,
ibland flaxade en förbiflygande nattblacka med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free