Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
ersatts med en ny. Först ville han gå om den,
men plötsligt tog han ett språng baklänges; för
ett ögonblick klarnade det inom honom, blixtlikt
ilade han tillbaka i tiden. Han ryckte till sig
en stör ur gärdsgården, fattade om den med
båda händerna som en grep och rusade med
vild uppsyn emot stacken, men innan hän låtit
ett slag falla, släppte han stören.
På andra sidan stacken, utmed potatisåkern
löpte en lång åkerremsa. Han blev stående
framför den och tittade förundrat.
Månen var nu halvvägs uppe på himlen,
markerna badade i dämpat ljus och lågo där
pärlande av dagg och som lyssnande till
tystnaden.
En ändlös stillhet steg från vidderna,
synrandens töcken bundo samman himmel och jord,
från ängarna kommo vitaktiga dimmor krypande,
bredde sig över säden och svepte den som i en
fuktvarm päls.
Den höga, grågröna rågen lutade över
åkerrenen böjd av axens tyngd, vetet stod rankt och
styvt med den mörka borsten blänkande i
måndagern, havre och korn, knappast uppkomna,
grönskade som en äng under dimmans, ljusa svep.
Tupparna golo redan andra gället, det var långt
lidet på natten, fälten andades sakta och som
tid efter annan genombävade av en hågkomst
av dagens mödor och bekymmer — så andas
modern, när hon lagt sig till vila bland barnen, som
tillitsfullt slumra vid hennes bröst.
Boryna lade sig på knä på åkern och började
samla upp jord i skjortan som hade det varit
säd ur en fylld säck, och’ när han samlat en
sådan börda att han knappt orkade med den,
korsade han sig, prövade ett sving med armen
och började så.
Framåtböjd av tyngden och dröjande på stegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
