- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
21

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21

luften hade blivit så tryckande kvav som om
det rustade sig till väderleksskifte.

Till sent på natten sjöngs det likpsalmer hos
Boryna, men till sist skildes man då åt, och
endast Agata och Jambrozy blevo kvar för att
vaka till morgonen.

Till en början sjöngo de två med ljudlig röst,
inen när all rörelse avstannade och nattens
outgrundliga tystnad sänkte sig, började de bli så
sömniga så det var rent rådlöst, tonerna kommo
allt saktare och suddigare, och de vaknade inte
upp ens då Lapa kom in och sakta gnällande
slickade den salig dödes talgsmorda stövlar.

Vid midnatt lade sig ett tätt mörker över
jorden, stjärnorna slocknade, det blev alldeles
igenmulet och ändå tystare. Någon enda gång
bara for det en ilning genom något träd och ett
sakta, ängsligt sus kom dallrande, eller också
ljöd något underligt läte, ett skri eller ett dön
eller ett avlägset rop, man visste inte rätt vilket,
och försvann man visste inte heller vart...

Byn låg i djup slummer och som i själva botten
på det stora mörkret. Endast Borynas stuga lyste
matt ur denna mörksens brunn, och’ genom det
öppna fönstret skymtade Maciej, där hän låg
under de gula ljuslågorna omvärvd av blåa
rökelsemoln. Jambrozyi och Agata sutto med
huvudena lutade mot honom och sovo bägge två så
gott att snarkningarna hördes vida.

Men den korta sommarnatten förgick så snabbt
som om den haft brått att hinna i vägt
någonstans, innan första tupparna golo, ljusen brunno
också ner och slocknade som trötta av att stirra
på den döde, i dagbräckningen var bara det
grövsta kvar och fladdrade över Boryna likt ett
gyllene knivblad.

Så kom den gråa, disiga gryningen trögt
vältande utifrån markerna och föll rätt in på Borynas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/4/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free