Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Jagna svarade inte ordet, Hanka bar ut
sku-lorna åt grisarna på gården och kastade en
blicka utåt vägen.
— Vad kan ha hänt? undrade hon bekymrat. De
skulle släppa honom lös på lördan, och nu är
det redan måndag och han hörs inte av.
Men det var inte tid till grubbel, hon’ måste
hjälpa till att volma resten av höet och all
klövern, för nu riktigt storregnade det.
Strax efter middagen kommo prästen och
klockarn och några av brödraskapet med ljus, och
en del folk samlade sig också. Boryna lades
i kistan, Mateusz spikade igen den, prästen läste
en bön och stänkte vigvatten, och så förde de
honom under dämpad sång till kyrkan, där
Jam-brozy redan börjat ringa.
När de kommo hem igen, föreföll det dem så
tomt och» så underligt tyst i stugan att Jozia brast
i storgråt och Hanka utlät sig till Jagustinka,
som sopade stuggolvet:
— Fastän han så länge har varit så gott som
död, så kände en ändå att det fanns husbonde i
stugan.
— Antek kommer tillbaka, och då blir det
husbonde igen, smickrade gumman.
— Ja, måtte han bara komma snart, suckade
hon längtansfull!
Men det låg en grå, fuktig dimslöja över
markerna, regnet föll oavbrutet, hon torkade
tårarna, suckade ett par tag och började åter fösa
de sina till arbete:
— Seså, kom nu, gott folk! Är det en än
aldrig så hög en — är han vurten död, så är
han som stenen i djupa havet, ingen fiskar opp
honom mer, och åkrarna de väntar inte, de
måste skötas.
Och allasammans, hon i spetsen, över stättan
att kupa potatisen. Endast Jozia stannade hemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
