Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
något... Själva godsherrn rättar sig gärna efter
mig. Nåå, vad säger ni?
— Jag säger det, att vad som är mitt släpper
jag inte ifrån mig, men efter andras är jag inte
begiven, svarade hon långsamt och spände ett
par föraktfulla ögon i honom. "Han snodde runt
som om han fått ett slag för huvudet, gav henne
en ostadig blick och väste:
— Jag skulle inte ens ha nämnt ordet om att
ni har plockat far som ni gjort.
— Jo gör det, jag skall säga åt Antek, så att
han får tala med er om den saken.
Det var inte långtifrån att han börjat storsvära,
men han tyglade sig och bara spottade åt henne.
Han började snabbt avlägsna sig, och i
förbifarten ropade han genom det öppna fönstret:
— Magda, håll ögonen öppna så att inga tjyvar
går och bär bort något igen!
Hanka såg på honom med ett hånleende.
Han rände i väg som om han haft eld’i hälarna.
Nere i gatan mötte han fogdemor, han började
berätta något för henne och man såg hur han
knöt nävarna.
Fogdemor kom med någon sorts ämbets handling.
— Det är till er, Hanka, det här, det har
varit ett bud med det från kanslit.
— Kanske det är om Antek, viskade hon
bävande och tog papperet med förklädet om nyporna.
— Nej, det är visst om Grzela. Min gubbe
är inte hemma, han har rest till sockenstämman,
men kanslibetjänten sa att där står skrivet att
Grzela är död eller något sånt.
— Jesus Miaria! skrek Jozia.
Magda rusade också upp.
Alla stirrade på papperet med ångest och fasa
och vände det rådlöst i sina skälvande händer.
— Kanske du, Jagus, kan tyda, bad Hanka.
Fulla av oro och bävan lutade de sig över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
