- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
107

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

ut kokta korngryn åt ankungarna och drev dem
ner till dammen, Witek fick en puff i ryggen
och matsäck i sin påse. Hon glömde inte ens
storken, åt honom satte hon ut en gryta med
överbliven potatis, och han kom spetande,
klapprade och pickade i sig potatis efter potatis. Hon
var överallt, tänkte på allt och visste utväg för allt.

Så snart Witek drivit i väg kor och får, tog
hon itu med Pietrek, för hon kunde inte lida att
se honom gå görlös.

— Häv ut dyngan ur lagårn! Det är för varmt
för korna därinne, och de ställer till sig som. svin.

Solen steg just borta vid synranden och
blickade ut över världen med sitt stora, brinnande
öga, då dagsverkshustrurna började komma.

Hanka skickade Jozia att skala potatis, slog
förklädet om sig och gav barnet bröstet.

— Håll ett öga på allt, sade hon till Jozia.
Och om Antek skulle komma, så är jag borta i
kålåkern. Kom, kvinnfolk, vi skall kupa kålen,
mens daggen ligger kvar och det är litet svalare,
efter frukosten fortsätter vi med gårdags arbetet.

Hon gav sig i väg på andra sidan kvarnen
med dem. De sanka ängarna och sumpmarkerna
därborta lågo ännu gråa av dagg och fallande
dimmor. Torvjorden gungade under fötterna som
om man stigit på läderremmar, på sina ställen
var det så blött att de måste taga omvägar,’ och
i plogfårorna djupa som "diken stod
grönslam-migt vatten.

Ingen människa var ännu ute på kålåkrarna,
endast viporna kretsade över tegarna och
storkarna gingo där och nickade och pickade. Det
luktade kärr och kalmus och vass, som växte i
bunkar kring de gamla rasade torvgravarna.

— Vackert väder, men det ser ut att bli hett,
utlät sig någon.

— Bra det blåser litet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/4/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free