Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
— Det är bra, det är bra, muttrade han, för
det var han inte nyfiken att höra, och han
sneddade över potatisåkern och började gå utmed
renen.
I år var det nästan bara höstsäd sådd på den
här sidan om byn, och därför mötte han få
människor på vägen, och dem han mötte gick han
förbi med en kort hälsning. Men han saktade
stegen mer och mer, för Pietrus var tung på
armen och han blev så underligt matt av värmen
och vindstillan. Ibland blev han stående, ibland
satte han sig, men det var inte en teg som han
inte synade.
— Aj aj, åkersenapen kväver ju linet! skrek
han till och stannade framför en blå linåker
som var full av gula fläckar. Hon har köpt
orensat frö och inte siktat det.
Sedan stannade han framför havren, som var
usel och sotig och knappt syntes mellan tistlar,
kamillblomster och ängsyra.
— Det var för surt när de sådde. Han böka
sönder jorden som ett svin. Du skulle ha, din
rackare, för att plöja på det viset! Och så det
aset har harvat — stora kokor och kvickrot
överallt!
Han spottade ilsket och gick bort till ett
väldigt råggärde, som badade i sol, böljade likt
ett hav och slog med sina rasslande, tunga ax.
Han strålade upp, för det var en finfin råg,
halmen var grov och axen hängde som tjocka
snodder.
— Den står ju som en skog! Det är av fars
utsäde. På herrgårn har de inte bättre. — Han
gnuggade sönder ett ax, kärnan var välbildad
och stor, fast ännu mjuk. — Om ett par veckor
är den färdig att slås. .Måtte det bara inte
komma hagel och slå ner’n.
Men längst fröjdade han sig åt vetet, för vis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
