- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
123

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

måste ju också leva, leva vill ju den uslaste
mask. Så är det inrättat i världen, sinnade han
och drog rocken över Pietrus’ ansikte, för bien
surrade som besatta kring pojken och en stor,
luden humla kom ideligen farande.

Han kom ihåg hur han för inte länge sen hade
längtat efter friheten och de här fälten så att
det var väl underligt att hjärtat inte sprängts i
bröstet.

— Så de pinte mig, de asen! svor han.

Tätt framför honom stucko ett par vaktlar upp
sina rädda huvuden ur rågen och lockade på
varann. Ögonblicket efter döko de ner igen, för
en hel sparvflock kom farande från björkarna,
borrade ner sig i sanden och kvittrade och
käbblade och högg efter varann. Men så tystnade
de med ens och blevo orörliga, höken kretsade
på nytt och så lågt att hans skugga strök över
åkern.

Jag tror han tystade mun på er, era
gräl-månsar! Ackurat likadant är det med folk. Med
hot kommer man längre än med böner, tänkte han.

Några steglitsor kommo trippande, vaggade på
stjärtarna och närmade sig honom mer och mer,
men när han sträckte ut handen flögo de på andra
sidan diket.

— Dumma fän! Jag hade så när fångat en åt
Pietrus.

En flock kråkor kom fram ur skogen, och’
började marschera i rad och picka upp Vad som
fanns att få. Men så vädrade de en människa,
vredo på huvudena, sneglade och gapade fult
och brett och gjorde en försiktig löv förbi honom.

— Hos mig skall ni inte få gö’ er, han kastade
en jordkoka, och de flyktade tyst som tjuvar.

M’en då han sedan blev sittande som i en
domning, helt försjunken i allt han såg och hörde
omkring sig, började alla möjliga kryp helt dris-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/4/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free