Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Det var en tung- bikt och ångern hade inte
lätt att komma, men han övervann sitt trots,
kvävde sitt högmod och sin egenkärlek och
överskådade hela sitt liv med självbesinningens
obevekliga blick; med varje sin gärning höll han
räfst och rannsakning.
Jag var dum, det var jag. Det måste vara
ordning i världen. Far hade rätt han: när alla
åker åt samma håll, så går det illa för1 den som
ramlar av vagnen, han kommer under hjulen.
Och till fots hinner man inte upp hästen. Att
var människa måste finna ut allt med sitt eget
förstånd! Det kostar mången dyrt, tänkte han
sorgset, och det kom ett bittert leende kring
hans läppar.
Bortifrån skogen hördes skällornas pingel och
de hemdragande krittrens råmanden.
Han lyfte upp Pietrus och började gå utmed
kanten av poppelvägen, på sidan om hjordarna,
som vände åter från skogsbetena.
Dammet virvlade upp under klövarna och steg
ända över popplarna, och i de av solnedgången
färgade molnen skymtade stora, behornade
huvuden, fårskockarna, som ideligen motades
samman av’ hundarna och ideligen försökte ge sig
ut i sädesåkrarna längs vägen, svin, som
grymtade under piskslagen, kalvar som råmande letade
efter mödrarna. Ett par herdar voro till häst,
de andra gingo bakom hjordarna, smällde med
piskorna, pratade och skreko. En sjöng så att
det ekade.
Antek var redan ett stycke efter hela tåget,
då Witek blev honom varse och kom springande
för att kyssa på hand.
— Du har ränt upp bra ser jag, sade han
vänligt till gossen.
— Jaa, de där byxorna jag fick på hösten
räcker mig knappt till knäna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
