Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
i mig, som en otäck tagg! Men vad som varit
kommer inte igen, suckade han, underligt
beklämd om hjärtat. Det går inte an! Och han
rätade på sig och hutade barskt åt sig själv:
— Nu är det slut med hundfröjden!
Han var nu framme vid gården.
Där var liv och rörelse, de voro i färd med
kvällssysslorna. Jozia mjölkade korna på
lagårds-backen och satt och trallade och sjöng, Hanka
knådade klimp på förstubron.
Antek sade något till Pietrek, som vattnade
hästarna, och gick sedan in på farssidan för att
se hur där var. Hanka skyndade efter honom.
— Vi måste göra i ordning här, och sen flyttar
vi över. Finns det kalk?
— Jag köpte redan på marknan, och i morgon
dag skall jag säga åt Stach att han kommer och
kalkstryker. Ja visst, det blir mycket bättre för
oss på den här sidan.
Han funderade på något, där han gick och
tittade i var vrå.
— Har du varit ute på åkrarna? frågade hon
osäkert.
— Jaa och alltihop var så bra, Hanus, jag
skulle inte ha kunnat styra bättre själv.
Hon blev blossande röd i glädjen över
berömmet.
— Men Pietrek han borde valla svin i stället
för att plöja åkrar. Den där slarvhansen!
— Det måtte jag väl också veta. Jag har
redan hört mig för om en annan dräng.
— Jag skall ta honom i upptuktelse, och bättrar
han sig inte, så kör jag av’en.
Hon ville säga ännu något, men barnen började
skrika och hon sprang. Antek gick ut på gården
igen och besåg noga allt, så bister i synen att
fast han bara sade ett och annat ord löpte det
kalla kårar över ryggen på Pietrek och Witek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
