Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
och hängde huvudet Nöden fräter värre på
mänskan än järnet på rosten.
— Förskördstiden är svår i år till och med
för gårdsbrukarna.
— Hade en bara kli att äta, skulle en inte
tala om nöd.
— Herregud då, kom hem i kväll så skall
ni få en korg potatis. Ni får arbeta av det vid
skörden.
Hon började bitterligen gråta och kunde knappt
få fram sitt tack.
— Kanske Hanka kan hitta något mer,
tillfogade han vänligt.
— Om inte Hanka varit, skulle vi ha svultit
ihjäl, viskade hon tårträngt. Visst skall jag
arbeta av’et så fort det kan behövas. Och inte
är det mig själv jag tänker på, Gud löne er!
Jag är ju inte förmer än en gammal lort som en
kliver över utan att tänka på’t, och vid svält är
jag van, men när de fattiga ungarna kvider:
»Farmor, jag vill ha mat», och det inte finns något
att stoppa i de hungriga magarna, då, då är
det så jag skulle kunna låta hugga mig i bitar
eller stjäla något från altaret och släpa till juden,
bara för de skulle få äta sig mätta.
— Bor ni ihop med barnen nu igen?
— Jag är väl mor, vet jag. Skulle jag överge dem
i en sån nöd? Och i år har olyckorna då riktigt
ramlat över dem. Deras ko självdog, potatisen
ruttna, så de måste köpa sättpotatis, blåsten slog
omkull ladan, och efter sista barnsängen är
svärdottern min krasslig för jämnan, så alltihop går
på Guds försyn.
— Ja> Ja£ tror nog det, för Wojtek bara luktar
brännvin och hålls helst på krogen.
— Det var av förtvivlan han tog sig till att
supa, av bara förtvivlan, men sen han fick arbete
i skogen inte så mycket som tittar han åt juden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
