Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
— Bara en enda gång till, Jagus, en enda enda
gång! viskade han bönfallande. Sedan stöd hari’
länge och gned sig i ögonen och stirrade upp
mot träden, innan han sansade sig. Till sist gick
han då tillbaka till smedjan. Michal var ensam
Och skulle just till att börja med hans plog.
— Nå men håller din vagn för såna lass?
frågade han.
— Bara jag hade något att lassa på den...
— När jag har lovat, så är det så ’säkert som
om du redan hade’t på vagnen.
Antek började skriva med krita på dörren och
räkna.
— Jag skulle kunna förtjäna trehundra gulden
innan skörden redan, sade han belåtet.
— Det skulle bli just lagom för målet ditt,
slängde smeden fram.
Anteks min mörknade och det blixtrade till i
hans ögon.
— Det där målet det är som en mara över mig!
Bara jag tänker på’t faller allting ur händerna
och jag mister rent lusten att leva...
— Inte underligt det, jag bara undrar att du
inte ser dig om efter någon utväg.
— Vad skall jag göra?’
— Något måste du göra. En skall väl inte gå
som kalven till slaktbänken.
— Med huvet ränner en inte hål på väggen,
suckade han bittert.
Michal började åter hamra allt vad tygen,höllo,
och Äntek greps av sådan ångest och sådana
orostankar att hans ansikte skiftade färg och
han sprang upp med rådlöst irrande blick.
Svågern lät honom våndas och bära sneglade
förstulet på honom med sina sluga ögon, men till
sist sade han sakta:
— Kazmirz från Mlodlica visste råd han...
— Han som’ rymde till Amérikat?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
