- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
167

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

men efter ett ögonblick vart det tyst igen, och
återigen kommo tankarna tillbaka, och som ljuva,
doftande vårvindar smekte och vaggade minnena
hans själ. Men han gav sig inte längre i deras
våld, han såg nyktert på dem, och till sist kom
han så långt att han högtidligt som i heliga
bikten sade till sig själv:

— Det måste bli slut på det här! Det är synd
och skam! Vad skulle folk säga! Jag har ju
barn och sitter på egen gård. Det måste bli
slut!

Hans beslut var fattat, men det kostade på
honom, det var obegripligt vad det kostade på.

— Om en släpper efter bara en enda gång,
är en så fast i det onda att inte ens döden gör
en fri från’et, sinnade han bittert och allvarsfullt.

Det dagades, hela himlen blev som överdragen
med grå säckväv, men Antek hade ännu inte
somnat. Då ljusa dagen började skina honom
i ögonen, kom Hanka springande för att väcka
honom. Han vände ett dystert ansikte emot henne,
men var så märkvärdigt blid att när hon berättat
med vilken hälsning smeden hade kommit sent
i går kväll, strök han henne över hennes
okammade hår.

— Eftersom jag nu fick körslorna, så skall
jag köpa något åt dig på marknan.

Hon sken upp i glädjen över vänligheten och
började sätta åt honom att han också skulle
köpa ett sådant där glasskåp till tallrikarna som
klockarns hade.

— Snart vill du väl ha en herrgårdssoffa,
skrattade han, men lovade henne allt vad hon bad
om. Sedan steg han genast upp, för arbetet
väntade, och det var bara att böja nacken under
oket och dra, i dag som alla dar.

Han hörde sig ytterligare för med smeden, och
strax efter frukosten skickade han Pietrek att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/4/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free