Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’181
hon och tryckte sig intill honom. Han torkade
hennes ögon, strök henne över håret, men också
han blev så beklämd att han så när tagit till
lipen han med. Han sprang på fötter, ryckte
till sig spaden och röt som i vredesmod:
— I himmelens namn, skall du bara sitta här
och jämra, när en har så mycket att göra!
Hon reste sig bedrövlig i synen.
— Om vi inte svälter ihjäl, så äter väl vargarna
upp oss i de här rösena.
Nu blev han ond på allvar, och redan i håll
med arbetet sade han hårt:
— Skall du bara tjuta och prata smörja, kan
du gärna bli hemma i stugan.
Hon ville smyga sig intill honom och göra
honom god igen, men han stötte henne ifrån sig.
— Inte tid med slisk nu!
Men hur det var lät han blidka sig, fast han
alltjämt kände sig förargad över kvinnfolkssnacket,
och lugnad och till och med glad gick hon sin
väg.
— Herregud i himlen! Kvinnfolk är ju också
människor, inen mänskligt förstånd har de då
inte. Det är bara tjut och klagovisor. Precis
som om allt skulle ramla ner från himlen av sig
själv, utan att en behövde lägga manken till!
Just som barnungar är de, skratt och gråt och
ilska och jämmer om vart annat. Herregud då!
muttrade han, men snart var han så uppe i arbetet
att han glömde hela världen.
Och på det viset stod han i dag efter dag.
Han steg upp i dagbräckningen och kom hem i
sena kvällen, och ofta öppnade han inte munnen
på hela dagen. Maten bar Tereska eller någon
annan till honom, för Nastka arbetade i prästens
potatisland.
Till en början kom den ena och den andra och
tittade på honom, men som han var ohågad för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
