- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
201

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’201

Witek hade vänt tillbaka till korna. Någon enda
gång kom någon av hennes flickvänner på en
liten stund, Roch satt något ögonblick hos henne,
gamla Agata tittade till henne ibland, men talte
bara om ett och detsamma: att hon säkert skulle
dö under skörden, i Klembs stuga, som en rejäl
bondmora. Men mest sällskapade hon med Lapa,
som inte vek från hennes sida, och med storken,
som kom då hon ropade, och med fåglarna som
kommo flygande för att få brödsmulor.

En dag, då ingen var hemma i stugan, kom
Jagna och hade med sig en hel näve karameller
åt henne, men innan Jozia hann tacka, hördes
Hankas röst någonstans ifrån, och Jagna tog
förskräckt till flykten.

— Väl bekomme! ropade hon över staketet och
försvann.

Hon styrde stegen till Szymeks.

Nastka hade just satt fram skulämbaret åt en
ko, Szymek höll på och förde upp ett skjul och
visslade muntert.

— Har ni redan ko ? — Hon vart alldeles häpen.

— Joo mänsan. Är hon inte vacker? frågade
Nastka stolt.

— Riktigt grann, måtte vara av herrgårdskorna,
när köpte ni henne?

— Ja, kossan är vår, men köpt ’na har vi inte.
Du kommer väl inte att tro mig, när jag berättar
hur det var. I går fram mot morgonen kände jag
att nånting skrubba sig mot knuten så hela stugan
riste, de driver väl i vall, tänkte jag, och det
är väl något svin, som har ställt sig att skrubba
sig ren från smutsen. Jag la mig ner igen, men
jag hade inte hunnit somna, då jag hörde hur
det råma så sakta. Jag gick ut och titta, där stod
en ko bunden vid dörren, ett fång klöver låg
framför ’na, juvret var fullt och hon sträckte
mulen emot mig. Jag gned mig i ögona, för jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/4/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free