Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’205
stirrade på Lipce, som låg där och glödde i
kvällsbranden.
— Håhå jaja, det är trångt och kvavt i
världen, sade han som för sig själv.
Hon såg frågande på honom.
— Vad är det åt dig? Du grinar som om du
hade svalt ättika.
Han började klaga att han var led vid livet och
byn och allting, snart gav han sig väl av så
långt vägen bar.
— Gift dig, det blir alltid en omväxling,
skämtade hon.
— Ja, ifall den jag har i tankarna bara ville
ha mig.
Han såg henne uppfordrande in i ögonen, hon
vände bort huvudet, ovilligt och förläget på samma
gång.
— Fråga ’na, varenda en vill ha dig, och många
sitter redan och tittar efter bönemännen.
— Men om hon säger nej står jag där ju med
skammen och bedrövelsen.
— Skicka med fästesup till en ann då.
— Jag är inte sån, har jag fäst inig för en,
så vänder jag inte hågen till en ann.
— För karlar är alla lika, de ger sig i lag med
vem som helst.
Han sade inte emot, bara började från en
annan ända:
— Du vet väl, Jagus, att pojkarna bara går
och väntar på att få skicka med fästesup till dig.
— Den må de supa upp ensamma, jag gifter
mig inte med nån! sade hon med sådant
eftertryck att han blev helt undersam. Men hon talte
uppriktigt, för alla tycktes de henne lika goda,
utom Jasio, men Jasio ...
Hon suckade tungt och gav sig så hän åf
tankarna på Jasio att Mateusz inte koin någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
