Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX.
Antek tittade sig om efter folket som en katt
motad från mjölkfatet och funderade, om han inte
skulle vända. Men då han varsnade att poliserna
följde efter honom tycktes han fatta ett plötsligt
beslut, för han bröt av en stor gren, och lutad
mot gärdsgården började han kvista av den och
pröva den i handen, alltmedan han höll ögonen
på grårockarna, som fast de släpade benen efter
sig snart hade hunnit upp honom.
— Vart skall överkonstapeln sta och spionera?
frågade han hånfullt.
— Jag är ute i tjänsten, vi kanske har samma
väg, he?
— Det vore kärt det, men jag tror vi skall åt
olika håll.
Han kastade en hastig blick omkring sig, på
vägen syntes inte en levande själ, men som kanslit
ännu var för nära började han gå i jämbredd
med dem. Men han höll sig utmed gärdsgården
och tog inte ögonen ifrån dem, så att de inte
skulle överrumpla honom.
Överkonstapeln märkte det och började språka
helt inställsamt och bitterligen klaga att han inte
fått en bit mat i sig sedan tidigt i morse.
— Skrivarn knusslade inte då det gällde
naczelniken, och några smulor sparde han väl åt herr
överkonstapeln. I byarna har de ju inga rariteter
att bju på. Klimp och kål, det är inte mat för slika
herrar, gäckades Antek så fräckt att den yngre
polisbetjänten, en storväxt spoling med lömska
ögon, mumlade något mellan tänderna, men
överkonstapeln svarade inte ordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
