Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’239
grenar, oeh ett och annat spensligt litet träd
uppryckt med roten låg som ett lik tvärsöver vägen.
Luften var stilla, sval och halvskum, det luktade
fukt och svamp, träden stodo orörliga, som
försjunkna i beskådan av himlen, och här och där
trängde sig solskenet igenom de täta kronorna
och kröp likt gyllne spindlar över mossan, över
de röda smultronen, som lyste likt stelnade
blod-droppar i det bleka gräset.
Antek satte sig under ett träd, och hur det var
slumrade han till. Han väcktes av hästtrav och
frustningar, och då han fick se att det var
gods-herrn som kom ridande, gick han fram till honom.
De hälsade efter god grannsed.
— Hett i dag, eller hur? sade godsherrn och
strök det oroliga stoet.
— Ja, det steker på så om en vecka får man väl
ge sig ut med lien.
— I Modlica skär de redan rågen.
— Där är sandjord, ja, men i år blir skörden
tidigare överallt.
Godsherrn sporde om sockenstämman, och då
han fick höra allt spärrade han upp ögonen av
häpnad.
— Och ni begärde så öppet och rentut en polsk
skola ?
— Som jag sa.
— Men att ni drista er på att komma med det
till naczelniken?
— Det står tydligt och klart skrivet i lagen
om’et, så vi har rätten på vår sida.
— Men hur kom ni på idén att begära en polsk
skola?
— Hur"? Vi är väl polacker och inte tyskar
eller något annat.
— Vem var det som intala er det ? frågade
godsherrn saktare och lutade sig ner mot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
