Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’245
— Men det här är ju något särskilt, han sitter
på citadellet.
— På citadellet? Då är det väl något politiskt?
hon sänkte rösten.
Jasio kunde eller ville inte svara, och hon
viskade ängsligt:
— Lilla gullet, blanda dig aldrig i något!
— Hos oss får man inte ens tala om sådana där
saker, man skulle genast bli bortkörd.
— Där ser du! Du bleve bortkörd och fick inte
bli präst. Då skulle jag väl dö av skam och
grämelse. Gud, förbarma dig över oss!
— Mor behöver inte vara orolig för mig.
— Du vet väl hur vi knogar och strävar för att
åtminstone ni skall få’t litet bättre. Du vet själv
hur svårt det är, vi är så många i huset och
inkomsterna blir mindre och mindre, och vore det
inte för jordbiten en har, skulle vi väl få svälta, sån
som prästen är. Nu, må du tro, gör han själv upp
med bönderna om bröllop och begravningar, han
själv, har man nånsin hört på maken! Han säger
att far skinnar folket. Lätt att vara välgörande, när
en tar’t ur andras ficka!
— Men nog har far skott sig, kom det dröjande
från Jasio.
— Vad sätter det åt dig? Skall du tala illa om
din far? Din köttsliga far! Och om han också har
skött sig, så för vems skull har han gjorfet?
Inte för sin egen, utan för er, för dig, för att d.u
skall få lära, klagade hon bittert.
Jasio började be henne om förlåtelse, men-
avbröt sig vid ett gällt pinglande bortifrån dammen
till.
— Hör ni, mor? Det är säkert prästen som går
till någon sjuk med sakramenten.
— De ringer väl snarare på bina, så att de inte
skall flyga sin kos, de måste ha börjat svärma i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
