- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
293

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’293

gornas surr, mänskorna smögo omkring ljudlöst
som skuggor, med skygga ögonkast bortåt Agata
till. Hon låg med radbandet mellan fingrarna,
ännu fullt redig, tog farväl av alla som tittade in
i stugan, och några barnungar, som trängdes i
förstugan och utanför fönstren, fingo ett par
groschen var av henne.

— Där har du, läs en bön för Agata, viskade
hon blitt.

Sedan sade hon inte ljudet på timtal.

Hon låg där så värdig, som en rejäl bondmor, i
en säng och under helgonbilder, så som hon hade
drömt sig det hela livet igenom. Hon låg där full
av stilla stolthet och outsäglig lycka, och
glädjetårar glänste i hennes ögon. Då och då rörde hon
på läpparna med ett lycksaligt leende och
blickade genom fönstret upp mot den djupa himlen,
ut över de ändlösa fälten, där redan liarna
blixtrade och rasslade och den mogna, tunga säden
föll, blickade hän mot något fjärran, skönjbart
endast för hennes döende själ.

Dagen led mot sitt slut och den röda
aftonbranden svämmade redan in i rummet, då det
plötsligt gick en ilning igenom henne. Hon satte
sig upp i bädden, sträckte ut armarna och ropade
med hög, underlig röst:

— Nu är min stund inne!

Och hon sjönk tillbaka på rygg.

Det kom en skräck över alla i rummet, de
brusto i gråt och böjde knä vid sängen, Jasio
började läsa dödsbönen, Klembowa tände
vaxljuset. Den döende upprepade orden efter Jasio,
men med allt svagare, alltmera stapplande röst,
hennes ögon slocknade likt sommardagen trött av
mödor, över ansiktet bredde sig den eviga
skymningens skuggor, ljuset föll ur hennes hand och
hon drog sin sista suck.

Så hade då tiggerskan Agata fått en hädangång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/4/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free