Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’301
som ett asplöv. En vindil drog genom apelgården,
träden rörde på sig och började mumla som i
sömnen, från bigården kommo sådana
honungs-dofter att han miste andan. Hans ögon fylldes
av tårar, han blev brännande het och det kändes
så underligt ljuvt att han gång efter annan sträckte
på lederna och suckade.
— ... med henne har jag inte mer att skaffa
än med stjärnorna däruppe... Hon håller sig till
Jasio nu ...
Han vaknade till sans igen, tryckte sig hårt
mot staketet och lyssnade alltmera skälvande.
— ... jaa, det är sant... varenda natt går
hon ut till honom... Kozlowa kom på dem i
skogen...
Det gick runt i hans huvud och svartnade för
ögonen, det var knappt han kunde stå på benen.
Men där bortifrån snåren kom alltjämt det eggande
ljudet av kyssar, skratt och viskningar...
— ... annars skållar jag dig med kok hett
vatten ...
— ... bara den här enda gången, söta, söta...
inte skall jag göra dig något ont... du skall
få se...
— Pietrus ... Herregud ... Pietrus...
Jasio tumlade baklänges och flög i väg som
vinden, hans sutan fastnade i buskarna och fick
stora revor. Eldröd, svettdrypande och feberhet
kom han rusande hem. Lyckligtvis var det ingen
som gav akt på honom. Modern satt framför
spisen och spann, under det hon sakta sjöng:
»Dagens mödor ändas...» Systrarna och Michal,
som putsade kyrkljusen, sjöngo sakta med. Fadern
sov redan.
Jasio stängde in sig i sitt rum och började läsa
breviariet, men det hjälpte inte att han envist
upprepade de latinska orden, han hörde ändå
beständigt de där viskningarna och kyssarna; till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
