- On this page / på denna sida
- Möller
- On this page / på denna sida
- Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tack för det, Lasse!
— Vad har du för gott att säja i dag?
— Jo, du ska tro, jag har la inte litet, jag; för jag
har varit på Värnamo marknad, sen vi träfftes sist.
— Å, den sure! En annan sjåt[1] kommer aldrig ur
fläcken nuförtiden.
— Jo, se jag gav mig till Värnamo; för där, tänkte
jag, får jag allt bra för mina stutar. Du minns la
den krummelhornte, han som slet ifrån lasset vid
kyrkebyggningen och keste och skrämde gamle
prostafar, så prostafar, så styver gubbe han än är, släppte
både händer och fötter ifrån sig — det var stut, det!
— och den vite — — —
— Ja, ja, ja, ja! Men hur gick det till på
marknaden i år?
— Jo, jo män, bror! Men se, jag kom till att tänka
på de rare stutarna, så jag hade så när glömt allt
annat. — Ja, du det var stutar det. Jag minns en
gång, de lede bestarna drogo mig ner i Strättebo
plurr[2], så jag stod i efter öronen. Men så fingo de,
hunden ta mig, dra opp mig igen. Ja, du ska tro, det
kostade på att skiljas vid dem; för jag ska säja, att
om vi så hade varit släkt, så hade vi inte kunnat vara
kärare i varandra. Men så fick jag också
femtanhundra[3] för dem, och det är styvrar, det! Och jag
ska säja, när jag kom på marknaden med dem, så
koksade[4] folket och glodde, så ögonen stodo som på
krypta kråkungar. Och alla sa med en mun: "Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
