- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gång. Skrek gjorde jag inte, för det skämdes jag
för, men jag höll anden och hoppade på ett ben runt
omkring på gården och höll nävarna för ögat. Men
den, som skrek, det var lilla Malla; hon hoppade efter
mig och skrek, och hundarackan hoppade efter och
skrek, hon med. Och både patronen och hennes nåd
kommo nerspringande och skulle se, vad som stod på
och de ynkade mig, så det var rent förskräckligt, och
de voro så innerligt glada, för det inte var lilla Malla,
som hade fått smällen. Sen så har lilla Malla varit
nere hos mig nästan varenda dag. Och i dag så fick
jag lov att gå hem, och lilla Malla fick ge mig allt detta
rara, som jag skall ha hem till mor.
Anna satt tyst och begrundande. Hon hade aldrig
hört någonting så storaktigt förr. Hans växte, han
blev så stor, så stor för henne. Men det var inte fritt,
än hon kände sig likasom avundsjuk på den där lilla
Malla.
— Tror du inte, jag kan ge dig någonting lika så
gott, jag? sade hon hastigt.
Hans, han bara såg på henne och riste smått på
huvudet.
Då drog Anna upp sin hoplagda vaktesmörgås ur
lommen och klente allt smöret på den ena halvan och
räckte den åt Hans.
— Jag har fått min kärnegås i dag, skall du veta,
sade hon och gjorde en knyck på nacken.
— Så gott får jag var dag, sade Hans, i detsamma
han tog biten.
Nu sprang Hallings Anna upp. Hans högg tag i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
