- On this page / på denna sida - Hallings Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var midsommar och det var nu på eflte året.
sen det stora husförhöret hölls i Jutagård.
På den vida planen i Kalvås’ park spratt det av liv
och lust. Majstången stod där, kringlindad med papper
och bockablad, och minst tjugo kransar svajade nerom
flöjeln. Och Skräddare-Jöns skötte fiolen, så det
gnisslade efter det, och Olle Smed tutade i klarinett, och
Sockertoppens pojke slog på skarpskyttetrumman.
Patronen ställde till folkfest i dag, han bjöd på fri
traktering — ju fler som ville komma, desto kärare för
honom, så hade han själv kungjort. Och många voro
gästerna, unga och gamla ifrån hela omnejden; det
riktigt myrlade i parken. Men så kunde han ock ha
skäl till att visa sig i dag, patronen; ty i dag firades
hans enda barns, mamsell Malvina Bovéns
trolovning med majoren, välborne herren Claes Stålhielm.
Adligt blod i släkten hade ju alltid varit patron Bovens
önskningsmål.
Borta vid bordet med dricksvarorna hördes en ilsken
röst:
— Om jag minns, hur mässevinet smakte! Jag skall
ge dig för mässevin, din vattlagde sillamjölke, din —
Det var båtsman Halling, som hade kommit i tagen.
Men nu blev där litet lugnare, vederdelomannen
flydde.
Och vederdelomannen var ingen mer eller mindre
än änkan Lenas Johannes på Krontorpet, fast nu var
det inte längre Johannes på Krontorpet. Prästen hade
först gjort honom till småskollärare hemma i socknen,
och då hette han efter farsnamnet Pehrsson och Johan
Pehrsson, och den blev inte väl liden, som inte kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>